Hur fan kunde jag glömma det?
Efter jobbet gjorde vi varm smörgåstårta jag och morsan, det satt rätt gött får jag ju säga. Men sedan började vi prata på en massa saker. Gamla saker. Sedan jag gick i låg- och mellanstadiet, framförallt mellanstadiet. Och jag har inte insett förrän nu hur mycket jag har förträngt av det. Fan vad sjukt allt verkar nu. Jag har verkligen förträngt så mycket dåligt. Det är väl i och för sig bra för annars skulle man nog aldrig kunna leva vidare, men de saker som hände då var så fruktansvärt elaka och hemska. Har glömt av hur mycket jag låg och grät på kvällarna, hur mycket mina föräldrar försökte peppa mig till att vara stark. Och stark, det blev jag verkligen. Kan inte förstå hur jag som 10åring eller 12 åring gick igenom all jävla skit. Nej, det kan jag verkligen inte förstå. Och ingen som inte vart med om det kan nog heller inte förstå.
Känns som jag svamlar en del nu, men mina tankar är så jävla utspridda på allt möjligt just nu. Hittar liksom ingen balans i det hela, vet inte hur jag ska göra. Har beslutsångest kring vissa saker, viktiga saker. Sånt som handlar om människor. Sad but true.
Anyway, jag har världens finaste säng nu. Fernando Torres pryder min säng och det känns bra att kunna ligga med honom varje kväll och natt. Mer än bra faktiskt.
Nä, idag mår jag inte bra. Men så är det väl för alla, vissa dagar är ju faktiskt bara skit. Och då kan det vara skönt att få skriva av sig lite. Även om ni inte fattar eller vet så mycket om det.
Skänker en godnattpuss till min bästa vän också!
/Julia.
