Oroligheterna som inte försvinner
Vi satt och pratade uppe hos pappa förut. Pratade om England och så vidare.
Och jag är så jävla orolig och rädd. Visst ska ju detta bli hur kul som helst och mitt livs äventyr. Men inte utan att man är sjukligt nervös.
Tänk om jag missar flyget?
Tänk om mitt bagage inte kommer med till England?
Tänk om jag glömmer pass eller något sådant?
Tänk om familjen inte gillar mig?
Tänk om jag inte träffar några kompisar?
Tänk om barnen inte gillar min mat?
Tänk om jag glömmer något viktigt att ta med mig dit över?
Och så till något riktigt jobbigt, tänk om det är någon person jag "glömmer" eller inte hinner att säga hej då till? Usch, jag vill inte ens tänka på det.
Pappa och Kattis skulle i alla fall följa med mig på natten till flygplatsen, mamma med hoppas jag. Och Jesper med vill jag.
Fyfan. Jag får tårar i ögonen nu. Det känns som att man lämnar så mycket här.
Men fan vilket äventyr jag kommer att åka på. Shit shit shit. Ska verkligen bli så jäkla roligt!!
Med kärlek /julia
Och jag är så jävla orolig och rädd. Visst ska ju detta bli hur kul som helst och mitt livs äventyr. Men inte utan att man är sjukligt nervös.
Tänk om jag missar flyget?
Tänk om mitt bagage inte kommer med till England?
Tänk om jag glömmer pass eller något sådant?
Tänk om familjen inte gillar mig?
Tänk om jag inte träffar några kompisar?
Tänk om barnen inte gillar min mat?
Tänk om jag glömmer något viktigt att ta med mig dit över?
Och så till något riktigt jobbigt, tänk om det är någon person jag "glömmer" eller inte hinner att säga hej då till? Usch, jag vill inte ens tänka på det.
Pappa och Kattis skulle i alla fall följa med mig på natten till flygplatsen, mamma med hoppas jag. Och Jesper med vill jag.
Fyfan. Jag får tårar i ögonen nu. Det känns som att man lämnar så mycket här.
Men fan vilket äventyr jag kommer att åka på. Shit shit shit. Ska verkligen bli så jäkla roligt!!
Med kärlek /julia
Kommentarer
Trackback