Jag är hemsk
Satt och läste Stina-Lees blogg. Hennes inlägg om döden. Jag inser hur bra jag har det. Alltså, jag klagar över så fruktansvärt mycket och allt det är egentligen oväsentligt. Alla i min familj lever och mår bra och ändå klagar jag. Tänker på dom som exempelvis förlorat en förälder, syster, bror, mormor/morfar, farmor/farfar, en bästa vän etc.
Och här sitter jag och klagar över att jag inte får någon matchning som aupair, att jag är för tjock, att jag har för lite pengar, att jag sover för lite och för dåligt, att det går dåligt för Liverpool, att människor man älskar ringer och väcker en. Nä vem fan är jag att komma och klaga på livet?!
Vet inte vart jag ville komma med detta inlägg. Kanske bara intala mig själv att jag har det bra och inte behöver må dåligt och hata livet. Ja kanske det kanske.
Hejdå, julia.
Och här sitter jag och klagar över att jag inte får någon matchning som aupair, att jag är för tjock, att jag har för lite pengar, att jag sover för lite och för dåligt, att det går dåligt för Liverpool, att människor man älskar ringer och väcker en. Nä vem fan är jag att komma och klaga på livet?!
Vet inte vart jag ville komma med detta inlägg. Kanske bara intala mig själv att jag har det bra och inte behöver må dåligt och hata livet. Ja kanske det kanske.
Hejdå, julia.
Kommentarer
Trackback
