det känns konstigt och fel helt enkelt
för att göra en lång historia kort. jag har alltid bott hos pappa varannan helg, men sedan jag började jobba har jag nästan bott hos mamma regelbundet. det är nämligen bara 100 meter från mamma till jobbet. vilket gör saken lite enklare.
och mina yngsta bröder, elias och hannes, har alltid delat rum hos pappa. jag har alltid haft eget rum. de berättade för mig för inte så länge sedan att mitt rum nu var "borta", att jesper hade fått det och att elias och hannes hade fått varsitt. vilket jag givetvis accepterade och det var inget mer med det.
men jag insåg idag när jag kom upp för att verkligen vara här och sova här att det kändes konstigt att inte ha något rum?! ingenstans att gå till eller bara lägga sig. jag kände mig illa till mods och gör det fortfarande, när jag nu sitter i "jespers" rum och skriver detta. känns bara fel helt enkelt. i just have to get used to it!
så snart ska jag väl lägga mig på någon soffa eller brevid någon av ungarna kanske? vad vet jag?
ville bara dela med mig lite. det är fan inte alltid lätt att vara skilsmässobarn.
puss julia
